Efter ett par säsonger i bagaget i Alperna och Åre så kan man ju lugnt påstå att så fort det nalkas vinter så börjar det rycka i benen. fan jag saknar när man vaknade upp i sin svettiga lya i Le laisaint i Val Dìsere. Man var omgiven av massa goda vänner ( 9st ) på en yta av 40 kvm och det var aldrig tjafs bara sjukt jävla roligt med dom bästa ögonblicken av mitt liv. Vi åkte skidor hela dagarna, drack bira, spela playstation, laga middag och bara snackade skit. Det var som en 5 månaders dröm som man aldrig ville skulle ta slut. Även året i St Anton var helt magiskt med massa nära vänner och en jävla massa fest dock med tanke på att det var min första säsong.
Toppen på moset var andra säsongen i Val dìsere med mina bästa vänner där man längtade till varje ny dag när man visste att klockan ringde 07.00 för frukost sen ut och söka efter det bästa pudret till solen gick ner.
För vanliga dödliga människor kanske detta låter som en dröm och ja det var det också och saknar det varje gång jag tänker på det men man blir inte yngre.
Hade på senare år även två grymma säsonger uppe i Åre där skid kvaliten inte e häften så bra men där var alla som en stor familj istället. Jag e evigt tacksam för att jag fått uppleva allt detta och skaffat mig vänner för livet över hela världen.
Men efter att ha sett bilden på dessa nya monster till lagg så har jag lovat mig själv att i vinter blir det antingen Val Misär 3 veckor eller en tur till Kanada för att stilla mitt begär.
REMEMBER TWO THINGS:
" never eat the yellow snow"
" GO BIG OR GO HOME"
Puss o kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar